dam_08referat

Målskyttar:	0-1 (62) Josefine Söderberg

Kabels lag:	Jenny Kullberg
	-------------------------
	Pernilla Gustavsson
	Pernilla Johansson
	Malin Georgsson
	Sandra Fyhr
	-------------------------
	Elinor Martinsson
	Camilla Karlsson
	Jennifer Sirén
	Jennie Eriksson
	-------------------------
	Emma Jutemar
	Maria Rönnberg
	-------------------------
Avbytare:	Malin Lithander
	Anna Fritzson
	Teresa Blewordah
	Matilda Lindahl
	-------------------------
Bästa Böna:	Jenny Kullberg
Varning:	-
Utvisning:	-
Publik:	Ca 40

Kommentar
På ett soligt Borås Arena kom årets tyngsta förlust. Trots att vi hade en straff föll vi med matchens enda mål mot den tidigare poänglösa seriejumbon Sjömarken.
Scenerna efter slutsignalen, då uppgivna bönor gick av Borås Arenas konstgräs var talande.
- Dom hade en målchans, och gjorde ett mål, suckade Elinor.
Malin Lithander tittade förvånat på Eli, och sa:
- Några fler chanser hade de väl allt. Vår målvakt gjorde ju flera fina räddningar.
Eli, som var alldeles svart i blicken, repeterade torrt:
- Dom hade en målchans, och gjorde ett mål.
Ärligt talat var Malin klart närmast sanningen med sin analys. Fast om Elinor menade att det här var en match vi skulle ha vunnit var hon inte heller fel ute.
Både vi och Sjömarken hade ändrat ganska mycket i laguppställningen sedan premiären. Vi hade valt att vila samtliga skadade spelare, och hade därmed 15 friska tjejer med oss till arenan.
I premiären hade Sjömarken bara 90-talister bland de tolv spelarna i uppställningen, varav två 14-åringar och bara en spelare som fyllt 18 år. Nu hade de ett betydligt mycket äldre lag. Tre tjejer i 15-mannatruppen var födda på 1980-talet, två hade till och med fyllt 21 år...
Den första halvleken var inte speciellt välspelad. Inte ett dugg faktiskt. Det märktes att det var två lag utan något överskott på självförtroende som gjorde upp.
Vi försökte spela bollen, men hade förtvivlat svårt att skapa målchanser. Sjömarken spelade en enkel fotboll, och valde oftast att bara skicka i väg bollen mot tomma ytor - till och med när de var på offensiv planhalva.
Halvlekens enda målchans skapade Jennie Eriksson åt sig själv. Hon snodde bollen av en back, kom helt fri, men fick bollen för långt framför sig.
I andra halvleken visade gästerna betydligt bättre takter. De vågade söka passningar, och visade sig ha det vi saknar - snabba djupledslöpare i anfallet.
Efter 8,35 tvingades Jenny rädda ett friläge. Mindre än en minut senare kom vår första riktigt stora målchans. I ett riktigt mönsteranfall - kanske det bästa vi har haft - kom Elinor fri på vänsterkanten. Flera bruna spelare stormade fram på hennes fina inspel.
Theresa kom vid straffpunkten, men touchade bara bollen, som gick vidare till Jennie Eriksson. Den senare blev kanske lite överrumplad över att Theresa missade. Plötsligt var Jennie extremt fri, fast hon stressade och fick inte alls till avslutningen.
Ganska direkt efter vårt superläge hade Sjömarken en bra tiominutersperiod. Jenny avvärjde först ett anfall som var mycket nära att leda till ett rent friläge.
Efter 16,40 var dock Jenny chanslös. Då lyckades en helt frispelad Josefine Söderberg placera in matchens första - och enda - mål.
Exakt fem minuter senare pekade domare Peter Sundell på straffpunkten i Sjömarkens straffområde. Efter ett nytt bra anfall fick vi högerhörna. Den slog Svampen mycket bra, och det blev kaotiskt inne i gästernas målområde. Emma hade ytan vid bortre stolpen, och kämpade om en studsande boll när en Sjömarkenarm kom med i spelet.
På förhand hade vi ingen utsedd straffskytt - vilket förstås var en grov coachmiss. Nu utbröt ett mindre kaos i det bruna laget. Ingen klev fram. Svampen och Malin föreslogs, men båda var rejält tveksamma.
Coacherna tvingades ta ett beslut, det fick trots allt bli Svampen som fick förtroendet.
Vår främsta skytt lade upp bollen, och vek ner sig. Hon klarade inte pressen, utan snubblade till i skottögonblicket och fick i väg sitt i särklass sämsta skott på hela året.
Den löst studsande bollen gick rakt på Sjömarkens målvakt.
I samma ögonblick förlorade vi också matchen. Trots att halva halvleken återstod var det elva förlorare som rörde sig på planen på slutet. Även om vi försökte få till en press för kvittering räckte inte orken till.
Precis som så många gånger förr var det både tunga ben och trötta hjärnor. När domaren blåste för sommaruppehåll var årets tyngsta förlust ett faktum.