Ryda Sportfält, 17 juni kl. 18:30
| Målskyttar: |
0-1 (57) Hanna Olausson |
|
0-2 (76) Emilia Sandebert |
|
0-3 (84) Emilia Sandebert |
|
0-4 (87) Jennie Fröjd |
|
0-5 (90) Anna Nohlås |
| |
|
| Kabels lag: |
Jenny Kullberg |
|
------------------------- |
|
Pernilla Gustavsson |
|
Pernilla Johansson |
|
Malin Georgsson |
|
Sandra Fyhr |
|
------------------------- |
|
Elinor Martinsson |
|
Camilla Karlsson |
|
Jennifer Sirén |
|
Jennie Eriksson |
|
------------------------- |
|
Emma Jutemar |
|
Maria Rönnberg |
|
------------------------- |
| Avbytare: |
Cicci Vilotti |
|
Sandra Thorell |
|
Teresa Blewordah |
|
Matilda Lindahl |
|
------------------------- |
| Bästa Böna: |
Emma Jutemar |
| Varning: |
- |
| Utvisning: |
- |
| Publik: |
Ca 25 |
Kommentar
Vi inledde båda halvlekarna med det bästa spel Bruna bönor någonsin presterat. I efterhand innebar det dock
föga tröst. Vi föll nämligen ihop som ett korthus den sista kvarten, och lät gästerna göra alldeles för
många mål.
På förhand såg det mycket bra ut. Vi hade 15 spelare i truppen, och alla trodde verkligen att vi skulle
ha chansen att ta vår andra seger.
Bollebygd låg placeringen före oss, på samma poäng. Deras spelare var rejält nervösa på uppvärmningen,
de sprang mest och tittade på oss.
Det märktes på matchupptakten. Vi vann varenda duell, samtidigt som vi spelade bollen till varandra på ett
riktigt prydligt sätt. Efter tio minuter var känslan att vi skulle vinna.
Så långt hade vi haft två bra lägen. Dels var Jennifer en hårsmån från att nicka in en inläggsfrispark,
dels hade Emma ett lurigt, studsande skott.
Efter en kvart tappade vi dock vårt grepp. Orken varade helt enkelt inte längre. Resten av halvleken var
jämn, med två bra målchanser åt vardera håll.
Bollebygd hade ett öppet skottläge och ett friläge - som vi bjöd på. Jenny höll dock tätt.
Vi vaknade rejält på slutet och skapade två jättechanser. Först spelade Emma fram Jennifer, som missade ur
fritt läge. Sedan sköt Elinor ett hårt vänsterskott efter en mycket bra vänsterhörna. Bollen smet dock över.
I halvtid trodde vi på oss själva. Vi hade stundtals presterat ett mycket bra spel.
- Det är mycket roligare att spela när vi passar bollen till varandra så här, sa till exempel Jennie Eriksson.
Andra halvlek inleddes med 7,5 minuters brunt storspel. Vi spelade oss fram, och tryckte tillbaka gästerna.
Vi var till exempel millimetrar ifrån att helt frispela Mia.
Plötsligt tog dock all kraft slut. När Bollebygd gjorde 1-0 efter 11.17 hade vi inte fått låna bollen på närmare
fyra minuter.
Vi hade jagat och jagat och jagat, och till slut orkade vi inte längre. Vi förlorade en närkamp på centralt
mittfält som gav Bollebygd ett numerärt överläge just utanför vårt straffområde. Hanna Olausson blev frispelad,
och satte bollen i mål.
Målet höjde gästerna samtidigt som vi började se trötta ut. Att både Cicci och Sandra Thorell tidigt hade känt
av sina skador, och tvingades hålla igen gjorde inte saken bättre.
När Emilia Sandebert satte 0-2 i 31:a minuten började samtliga bönor hänga med huvudet. Johan och Malm försökte
ge extra energi genom en sista offensiv. Vi gick över på 3-4-3 i hopp om att få till en reducering, och kanske
också en kvittering.
Chansningen misslyckades dock. I minut nummer 39 satte i stället gästerna sitt tredje mål, och vi vek ner oss
totalt.
Ett misslyckat bakåtpass gav 0-4 och på en hörna i slutminuten satt också 0-5. Det sista målet var riktigt snyggt,
Anna Nohlås mötte hörnan direkt på volley, och bollen satt klockrent.
Periodvis hade vi gjort en bra match, spelmässigt. Trots det slutade det 0-5. Det gick förstås inte att glädjas
över en sådan insats. Den stora besvikelsen låg i att vi, när vi kom i underläge, varken orkade stå emot mentalt
eller fysiskt. Dessutom var vi återigen extremt uddlösa framåt.
Jaja, då halva serien är spelad står vi på tre poäng och fyra gjorda mål. Ett av höstens mål får bli att förbättra
den statistiken.