, 23 april kl. 18:30
| Målskyttar: |
1-0 (45) Isabella Hedlund |
|
1-1 (46) Lina Stenberg (Elinor Martinsson) |
|
1-2 (48) Pernilla Johansson |
|
2-2 (68) Aline Bennour |
|
2-3 (71) Lina Stenberg (Malin Georgsson) |
| |
|
| |
|
| Kabels lag: |
Jenny Kullberg |
|
------------------------- |
|
Pernilla Gustavsson |
|
Pernilla Johansson |
|
Malin Georgsson |
|
Sandra Fyhr |
|
------------------------- |
|
Emma Jutemar |
|
Sandra Thorell |
|
Jennifer Sirén |
|
Jennie Eriksson |
|
------------------------- |
|
Elinor Martinsson |
|
Lina Stenberg |
|
------------------------- |
| Avbytare: |
Fanny Rölander |
|
Johanna Drugge |
|
------------------------- |
| Bästa Böna: |
Jennifer Sirén |
| Varning: |
- |
| Utvisning: |
- |
| Publik: |
Ca 70 personer |
Kommentar
Bönsöndagen 2008. Det var dagen då de bruna bönorna spelade sin allra första seriematch - och tog sin allra
första seger.
15 spelare tackade ja till att deltaga i de bruna bönornas världspremiär i seriesammanhang. Fast på matchdagens
förmiddag trillade två återbud in. Först Camilla - som var krasslig, sedan Cicci - som inte kom ifrån på jobbet.
Därmed var vi 13. Det kunde ha varit ett otursnummer, framför allt med tanke på att två-tre spelare gått sönder
i varje match vi spelat hittills. Men så blev det inte. För första gången kunde alla fullfölja matchen.
På genomgången inför gick vi igenom en punkt att tänka på per lagdel.
* Jenny skulle försöka jobba lite längre ut, och bryta anfallen tidigare.
* Backlinjen skulle gå ihop tajtare när bollen var centralt.
* Mittfältet skulle med hjälp av backlinjen, minska ytan mellan just backar och mittfältare.
* Forwards skulle ta fler löpningar ut mot kanterna, för att underlätta i uppspelen för ytterbackar och
yttermittfältare.
Efter uppvärmning, lagfoto och ringen var det dags för premiär. Världspremiär.
Klockan 17,03 blåste domare Johan Gustafsson från Dannike i gång matchen.
Även om det var lätt nervöst på många fötter funkade samtliga ovan nämnda punkter faktiskt klockrent från
början. Rent defensivt gjorde vi nämligen en riktig kanonmatch. Jenny låg långt ut, och tog alla de farliga
djupledsbollar som inte backlinjen redan hade brutit.
Faktum är att Sjömarken - trots stort bollinnehav - på 90 minuter inte spelade till sig en enda riktig målchans
i vårt straffområde. De fick förlita sig till ett par skott utifrån - och till de fasta situationerna. Mer om det
senare.
I matchens inledning hamnade Sandra Fyhr i fokus. Först fick hon vårt första riktigt bra läge. Hennes högerskott
efter en inläggsfrispark, hamnade dock i skogen bakom hemmamålet.
Mitt i halvleken slog hon sedan huvudet i marken, och blev liggande. Hon klagade först på att hela världen
snurrade - vilket i och för sig är sant. Efter fyra-fem minuter hade snurrandet avtagit så mycket att hon i
stället började beklaga sig över ett skavsår på skinkan. Då kunde de omkringstående andas ut.
- Börjar man känna av skavsår på baken strax efter att man har slagit i bakhuvudet, är det väl ett bra tecken
på att huvudet ändå är rätt ok, sa Johan.
Medan Sandra låg och återhämtade sig fick vi vårt första superläge. Lina kom fri till höger, och gick på kraft -
hon fick se bollen hamna i samma skog som Sandra tidigare hade prickat.
I halvlekens sista ordinarie minut (det var dock sju minuters tillägg till följd av två skador) tog hemmalaget
ledningen på ett slumpartat sätt.
- De visste ju inte själva vem som gjorde målet, konstaterade en av bönorna i pausen.
Det var vid en högerhörna som vi ställde till det för oss själva. Jenny såg ut att ha bollen i famnen, men tappade
den på en Sjömarkenspelare som låg på marken bara en halvmeter från mållinjen. Bollen studsade i huvudet på
hemmaspelaren, som ovetande om sin prestation, blev målskytt då bollen rullade vidare in över mållinjen. Ett
riktigt skitmål.
I halvtid gjorde vi inga större justeringar, det handlade mest om små tips. Och någon större pushning behövdes inte,
alla var helt inställda på att det här skulle vara vår match. Sandra Fyhr skulle absolut in och spela igen, och om
Jennifer lyste det av vinnarinstinkt.
På temat att Sjömarken var nere på elva spelare, utbrast hon:
- Snart är de tio...
Just Jennifer fick vila i andra halvlekens inledning. Från sidan såg hon sina lagkamrater rivstarta. Redan i andra
minuten kom vi i ett fint anfall. Elinor fick första läget, men skottet räddades av målvakten Jannika Thunefjord.
På returen lyfte först Lina bollen över målvakten, sedan slog hon den förbi en back och in i mål. Matchuret visade
46,28 - och Bruna bönor hade gjort sitt första seriemål någonsin.
Ganska exakt två minuter senare var det dags igen.
Svampen slog en vänsterhörna. Johan tyckte att hon lade bollen på fel sida hörnflaggan, och utbrast:
- Varför lägger hon bollen där? Då är ju flaggan i vägen.
Den flacka, och inåtskruvade hörnan touchade en hemmaspelare - och gick i mål.
Bruna bönor var i ledning.
Medan spelarna jublade konstaterade Johan:
- Ok, nu förstår jag...
Många fick nästan nypa sig.
- Det här är väl första gången vi leder en match? frågade sig Jennie E.
Så var det. Och Jennifers jakt på vit-gröna skalper kom av sig.
- Nu kan de få vara fullt lag...
Redan i första halvlek var det vi som hade det klart mest genomtänkta spelet. Med självförtroendet från de två
snabba målen växte vi ett par klasser till. Samtidigt som vi behöll den defensiva stabiliteten spelade vi oss
nu fram. Vi vågade hålla i bollen, inte minst på kanterna. Flera gånger var det bud på 3-1.
Därför kom Sjömarkens kvittering som en chock.
Det var en frispark från 20-25 meter. Jenny gjorde en kanonräddning på det första skottet, och styrde bollen i
stolpen. På returen fick hon dock ingen hjälp, och en hemmaspelare kunde trycka in 2-2 från nära håll.
Målet gav oss dock mer energi. Redan en minut senare rullade Elinor in bollen i mål, efter fint förarbete av Fanny.
Målet blev dock underkänt för offside. Det var verkligen på gränsen, men domslutet kan ha varit korrekt.
Det blev i stället Lina som återgav oss ledningen. Malin spelade loss henne på högerkanten. Eftersom det fanns
flera fria bönor inne i straffområdet förväntade sig hemmamålvakten Thunefjord ett inlägg. Hon tjuvade därför, och
lämnade en lucka mellan sig och målet. Den luckan såg Lina, och hon utnyttjade den på bästa sätt. Bollen satt snyggt
i bortre burgaveln.
De sista 20 minuterna hade vi bra kontroll på händelserna. Den bästa målchansen var vår, Sandra Thorell fick dock
inte träff från nära håll, i gröten i straffområdet efter en ny, fin vänsterhörna.
När slutsignalen ljöd bröt segerjublet ut. Bönorna hade vunnit. Vi var obesegrade i serien.
Förutom de tre härliga poängen fick vi massor av trevliga svar.
Vi hade gjort vår överlägset bästa match, framför allt den andra halvleken var lysande. Även om det fortfarande
finns mycket att förbättra, både offensivt och defensivt, har vi tagit jättekliv framåt bara de senaste två
veckorna.
Alla spelare var bra. Alla 13. Bönsöndagen 2008 blev verkligen en dag att minnas.
Bilder
