08referat_03.html

Målskyttar:	1-0 (18) Peter Bäckstrand (David Hagström)
	1-1 (29)
	2-1 (55) Mirnes Mesic (Christoffer Öjerhed)
	3-1 (75) Christoffer Öjerhed

Kabels lag:	Henrik Tannerfors
	-------------------------
	Fredrik Larsson
	Henrik Ådahl
	Henrik Malm
	Johan Afzelius
	-------------------------
	Marcus Nilsson
	Andreas Eriksson
	Christoffer Öjerhed
	Peter Bäckstrand
	-------------------------
	Emil Dahl
	David Hagström
	-------------------------
Avbytare:	Johnny Albertsson
	Mattias "Bocken" Borgström
	Gustav Risinger
	Mirnes Mesic
	-------------------------
Bäste Kabel:	Johnny Albertsson
Varning:	-
Utvisning:	-

Kommentar
Det börjar arta sig! Efter den helt klart mindre respektingivande gruspremiären mot Norrmalm då ett gäng vilsna kablar förlorade mot kommande seriemotståndaren Norrmalm med 0-4 var fallet åt det oerhört sköna hållet framåt i 0-0-matchen mot division 5-laget Borgstena lördagen därefter.
Endast tre dagar senare skulle det visa sig att den mycket väl genomförda matchen inte var någon engångsföreteelse.
Med ett mycket starkt lag på pappret där Gurra och Mirre begick årspremiär på matchplan satte Kabel an tonen direkt. Med en väl sammansatt press i försvar och kvicka kontringar med både bollar ut till kantlöparna Zürich och Mackan samt instick centralt skapades det oreda omgående i Målsryds försvarszon, vars lag till en början uppträdde som försäsongstränande gentlemän, något de INTE skulle göra under den senare delen av matchen.
Redan efter tio minuter hade de bruna skapat ett gäng halvchanser, dock inga som kunde kategoriseras som farliga, vad som dock kändes en aningens oroväckande var Gurras fysiska status. Mannen som har en tendens att åstadkomma den ena freakskadan efter den andra, vecka in och vecka ut, sade redan efter ett par minuters häckande på bänken "att det nog inte var någon bra idé att jag började på bänken, varenda muskel kroppen drar redan ihop sig".
När Gurra väl kom in i spel var det dock aldrig någon fara, med den lägsta tyngdpunkten i västra Sverige och med sina sedvanliga kullerbyttefinter orsakade han stor förvirring i Målsryds backlinje tillsammans med sina anfallskollegor David och Emil.
Uttagningen av Mirnes "Mirre" Mesic gjorde att den till träning ständigt sent anländande Zürich-maffian innehållandes Peter Bäckstrand, Kristoffer Öjerhed och Mirre själv var intakt för första gången i matchsammanhang. Denna dynamiska trio skulle visa sig vara den droppe som fick den Målsrydska bägaren att rinna över i förlust.
På en lysande pass av vår numera till forward omskolade målvaktsfantom Hagström kunde Zürich himself raka in Kabel Åttios första mål år 2008, detta efter en perfekt genomfört anfall där det tog tre pass från eget straffområde till dess att Zürich kunde sätta sitt blott andra mål i sin bruna karriär.
Så långt allt mycket väl. Kabel kontrollerade matchen å det grövsta och tillät inte sina kycklinggula motståndare komma någon vart alls. Hur Målsryds backlinje valde att behandla våra forwards Emil och David kan man dock ställa sig rätt så rejält frågade till. Framför allt Emil fick käka grus flera gånger med intensiv smärta som följd. Två gånger var överfallet så grovt att en ostskiva inte på något sätt hade varit obefogat, men domare Berbir Teljigovic (som dömde oss för andra matchen i rad) ämnade inte ens att blåsa frispark utan anammade fördel i de allra märkligaste lägen. Dock så ska det sägas att Teljigovics nivå var avsevärt högre än lördagens möte då han förmodligen inte pluggat den nya offsideregeln särskilt mycket inför den matchen...
Cirka tio minuter efter vårt ledningsmål släppte vi, till synes onödigt, in Målsryd i matchen. Den frispark som lades ungefär fem meter utanför straffområdet såg i ärlighetens namn inte otagbar ut. Visst, den var fint placerad och bollen hade bra fart, men spelande tränarmålvakten Tvålen var på plats i samma höjd som bollen när han såg ut att rygga tillbaka en aning för stolpen och 1-1 var ett faktum. "Jag var lat" blev Tvålens förklaring efteråt, men med facit i hand så blev det ju aldrig någon fara på taket.
Med 1-1 i paus manade Coach Åkerström på sina mannar att fortsätta ta avslut, flytta över hela laget och krympa Målsryds ytor, något som under första halvlek hade utförts med ordentlig bravur. Framför allt mittfältet var skönt samspelt och den som kom i någon bruns väg fick verkligen bita i det sura denna halvkyliga tisdagskväll. I vår centrala trio Eriksson, Öjerhed och Johnny lär vi garanterat ha ett av seriens bästa vapen både defensivt och offensivt, samtliga tre var helt lysande.
Efter tio spelade minuter i den andra halvleken small det för andra gången i år. Öje levererade en förträfflig crossboll som passerade samtliga Målsrydsförsvarare och hittade fram till sin tänkta adress, med andra ord Mirre. Denne tog emot bollen i farten och drog till med en stenhård yttersida rätt upp i vänstra krysset som var helt otagbar för målvakten, ett välsmakande klassavslut! Kanske var det gruvligt hämndbegär som gjorde att Mirre var så kyligt träffsäker (han är inte alltid det på träning om man säger så...) just denna dag. Han hade nämligen tidigare under matchen fått utstå en mycket märklig och väldigt omotiverad utskällning från en av Målsryds backar/neandertalare. Mirre, som just då var på bänken, gjorde ett försök att blocka en förlupen boll så att Målsrydspelarna inte skulle behöva hämta den för inkast, allt i sann välmening. Mirre hann dock inte dit och bollen rann iväg kanske tio meter. Då exploderade backen/neandertalaren och skällde ut Mirre för att "han betedde sig illa och var respektlös". Resterande bänken samt Coach Åkerström reagerade direkt och frågade mer eller mindre vafan backen/neandertalaren höll på med, men inte Mirre. Han log ett snett leende och fixerade blicken på sin brölige antagonist och man kunde riktigt se vilka ondskefulla planer vår tandhygienist smed inuti sitt huvud. Man kan lugnt konstatera att Mirres hämnd var av den bästa sorten, självaste Alan Shearer hade gett båda tummarna upp för det avslutet.
Efter ledningsmålet hade vi FULL kontroll på Målsryd. De få gånger våra kommande seriemotståndare hade någon farlighet var vi där med antingen resolut backspel eller stabila målvaktsingripanden från Tvålen, som förresten blev överkörd två gånger av en framstormande anfallare. Lika många gånger lät Tvålen meddela att detta inte var ok...
Den definitiva spiken i den gula Målsrydskistan stod Öje för med en kvart kvar att spela. Vår ömsom brutale brötare ömsom finlirande passningsspelare snappade upp ett totalt misslyckat uppspel från Målsryds målvakt och kunde med lätthet placera in trean i öppet mål.
Alles klar och god natt gnälliga Målsryd.
Försvarsmässigt gjorde vi ännu en jättebra insats, och gör man tre mål finns det sannerligen inte mycket att klaga på offensivt. Tredje försäsongsmatchen gav ännu fler positiva besked än den andra, så man kan lugnt konstatera att Kabel är ordentligt på gång!