FC Kabel Åttio - Hällstads IF 3-1 (2-0)
Ålgårdsplan, lör 20 mars 15.00

Målskyttar: 1-0 (31) Henrik Ådahl (Andreas Holmesten),
  2-0 (35) Mikael Aronsson (Andreas Eriksson),
  3-0 (72) Marcus Nilsson (Andreas Holmesten),
  3-1 (82) Patrik Persson.
Kabels lag: Viktor Svenkvist -
Adam Rylander, Marcus Nilsson, Freddy Zielinski -
Henrik Ådahl, Jukka Paananen, Andreas Larsson,
Andreas Eriksson, Olle Rydsjö -
Andreas Holmesten och Gustav Risinger.
Avbytare: Anders Knubbe, Rasmus Svensson, Martin Karlsson
och Mikael Aronsson.
Bäste Kabel: -
Varning: -
Utvisning: -



Kommentar
Nollan sprack, men segersviten utomhus håller. Och 3-1 mot Hällstad var klart i underkant, trots att gästerna missade en straff Hällstad hann knappt komma ut till Ryda förrän deras lagledare klampade in i vårt omklädningsrum och frågade:
- Ni har inte två målvakter, så att vi kan få låna en?
Eftersom Stefan var i Skåne och tittade på HippHipp hade vi bara en, just då. En stund senare dök Pär upp för att vifta med linjeflaggan - men han verkade inte sugen på att tillfälligt skrivas över till Hällstad. Våra motståndare fick med andra ord lösa sina problem själva. Återigen blev ringen ett stort problem. Med 15 spelare, en lagledare, en linjeman och två supportrar fick vi bilda en krumelur för att samtliga skulle kunna nå in till bollen. I framtiden får vi antingen verka för större boll, eller så får vi förlänga våra ben… Om det var torsdagens tuffa drabbning i Sjuhäradshallen som satt i bakhuvudet är oklart, men när matchen inleddes hade vi dåligt passningsspel. Dessutom låg vi fel i våra positioner. Medan mittfältet riskerade drabbas av trängselavgifter var det glesbygdstillägg som gällde för anfallarna. Efter en kvart började vi få lämpliga passningsavstånd på mittfältet. Dock låg vi för högt i utgångspositionerna på kanterna, och låste därmed våra egna uppspelsmöjligheter. Och det skulle ta ytterligare tio minuter innan vi började rada upp målchanser.
Det var onödigt att slarva med positionerna, men redan då vi gjorde det var vi en klass bättre än våra motståndare. För varje minut som gick kändes det som att vi kom närmare utdelningen.
Den kom under fem heta minuter efter en halvtimme. I 31:a minuten hittade Holme sin gamle kompis Ådahl i en lucka. Den gamle brödbacken visade sig ha avslutarkvaliteter och satte säkert bollen.
En dryg minut senare blåste domaren Arne "Punsch" Johansson straff för Hällstad. Det var Adam som på kort tid stod för två klockrena brytningar i vårt straffområde. Den gode Arne P som flera gånger tidigare har blåst billiga straffar mot oss var nog ensam på Broplan om att se något ojust i brytningarna. Rättvisa skipades dock när Hällstad rullade straffen utanför. Faktum var att våra motståndare inte hade ett enda skott på mål under hela första halvlek.
I den 35:e minuten var det i stället vi som fick ny utdelning. Efter fint förarbete av Ådahl och Eriksson blev Bullen frispelad till höger. Han avslutade distinkt vid första stolpen, och har därmed gjort mål i båda sina grusmatcher.
Under första halvlekens tio sista minuter borde vi ha gjort fler mål. Det fanns nämligen riktigt gott om goda chanser. Larsson hade ett par lägen där han spelade i stället för att gå själv, Knubbe sprang igenom, Eriksson fick ett par lägen och så vidare. Bästa chansen var när Holme nickade i ribban. Först på returen var Ådahl och Eriksson, som dock sprang ihop, och det hela rann ut i sanden. Rent spelmässigt var nog de första tio minuterna av andra halvlek våra bästa i matchen. Då blev det inga mål, även om vi definitivt borde gjort ett par stycken. Bäst minns vi Bullens högervolley på ett vänsterinlägg. Det kunde blivit ett riktigt drömmål, men träffen blev så bra att Hällstads målvakt fick hämta bollen vid Erikslundshallen.
I en halvtimma radade vi upp lägen utan att få dit bolluslingen. Vi var så överlägsna att alla plötsligt skulle vara med och anfalla. Det hela kulminerade när Marcus sprang i genom och via stolpen stänkte dit trean.
Målet kom oväntat eftersom åskådarna redan tidigt i matchen hade kunnat konstatera att Marcus hade haft en mindre bra dag på sin liberoposition. Målet gjorde att Marcus själv hade lätt att bortse från några småmissar tidigare i matchen.
Anmärkningsvärt är att Marcus gjorde ett enda mål under 2003, och det satte han på Broplan i den målbur som står i spelriktningen mot Saltemad. Fullträffen mot Hällstad var Marcus första för året, och den gjordes - just det - på Broplan i den målbur som står i spelriktningen mot Saltemad. Frågar man herr Nilsson vill han nog spela alla årets matcher på Broplanens grus, och i den riktningen. 3-0-målet var alltså i högsta grad rättvist. Strax efter slog anfallslusten över. Vi glömde att spela för varandra och tappade allt. Därför kom Hällstad in i matchen, tog över och till slut fick de också en mycket ologisk reducering.
Vid en tilltrasslad situation nära vårt mål trodde alla kablar att vi skulle få frispark. Domare Arne P friade dock och gav gästerna chansen att reducera. Viktor tog första skottet, men returen blev för svår. Därmed sprack vår nolla i kolumnen över insläppta mål. Det tog dock 262 minuter, vilket är mer än godkänt.
Spelmässigt var det här ett steg tillbaka, men visst är det skönt att ta en säker seger även när inte spelet funkar speciellt bra?